Betonggjutning kan lyckas även i minusgrader om du ser till två saker: gjutningen får inte frysa i början och betongen måste hållas tillräckligt varm för att härdningen ska fortskrida. På vintern är inte betongen i sig det största risken, utan förhållandena: kallt underlag, otät täckning och vind som snabbt kyler ner allt.
Innan du gjuter ska du kontrollera att området är riktigt förberett. Snö och is tas bort från formar, armering och underlag – frusna konstruktioner kyler ner betongen direkt. Om underlaget är kallt och blåsigt är det klokt att planera täckningen i förväg så att den sitter på plats under hela den kritiska perioden och inte lossnar vid första vindpusten.
Vid tydliga minusgrader, eller om konstruktionen är särskilt utsatt, är ett betonghärdningskabel ett praktiskt sätt att säkra härdningen. Idén med en betonghärdningskabel är att tillföra kontrollerad värme vid gjutningen så att betongen hålls tillräckligt varm under hela den känsliga fasen. När du väljer kabel lönar det sig att tänka på två saker: hur stort område ska värmas och hur väl täckningen/isolationen håller kvar värmen. En välisolerad och tät täckning gör kabeln mer effektiv eftersom värmen inte försvinner ut i vinden.
Kabelns funktion beror också på hur den monteras. Målet är en jämn värme, inte ”heta ränder” eller kalla kanter. Det betyder i praktiken att kabeln ska placeras så jämnt som möjligt och fästas ordentligt så att den inte rör sig under täckningen. Den exakta monteringen beror alltid på kabeltyp, så följ tillverkarens anvisningar.
Till sist säkerheten: eftersom betonghärdningskabeln är en elektrisk apparat på en byggarbetsplats måste anslutningar och kopplingar skyddas mot fukt och korrekt jordfelsbrytare användas. Om du ser till att underlaget är isfritt, täckningen tät och värmen kontrollerad blir vintergjutningen från en risk till en hanterbar process – och härdningen sker som den ska.